Allt man får höra.

"Vill du ha vårdintyg?" Med snäsig ton.
"Jag känner inte att jag kan skriva ett vårdintyg för du är ju så medveten om vad du gör" Efter att jag sökt vård för sårskada och sedan återigen skadat mig på plats.
"Nu får du bestämma dig, vi har bara två alternativ inläggning eller hem." Irriterat och fyra minuter in i samtal på den tomma psykakuten och efter att jag i skrift förklarat min oförmåga att bestämma mig och svårigheten i att ta emot hjälp.
"Ja då får du väl höra av dig igen om det blir värre." När jag precis berättat för mobila akutenheten i telefon att jag inte orkar mer, inte orkar stå emot impulser. Skiter i vad som händer, har gett upp.
"Skär du dig för att bli sydd?" Anklagande samtidigt som hon försökte tejpa ett sår jag förklarade skulle behöva sys eftersom tejpen inte skulle kunna hålla ihop det. Tro mig, jag har erfarenhet. När jag lämnade psyk med tejpen som lossnade gick jag till ortopedakuten. Dom sydde utan att blinka för det var det inget snack om saken.
 
"Vad vill du att jag ska göra?" I alla tonlägen från bedjande till anklagande via trött och irriterad. Gärna efter att jag med gråten i halsen förklarat att jag inte vet vad som skulle kunna hjälpa. Från alla håll hela tiden.

Kommentarer
Postat av: Allt oviktigt

Jag blir uppriktigt sagt förbannad när jag läser hur du behandlas. Du behöver tvångsvård och det ska inte vara din uppgift att få läkare att förstå det. Det känns som om ansvaret för ditt liv dumpas över på din man och det är inte rättvist mot honom eller dig. Det är inget du ska ha dåligt samvete över för det är inte ditt ansvar. Det enda jag kan komma på som tvingar sjukvården att göra något är om din man helt enkelt säger att han inte längre orkar vara ansvarig för att hålla dig vid liv. Om han säger något sådant måste något göras för det känns som om det är en tidsfråga innan du gör något som blir din död

2015-12-29 @ 06:50:51
URL: http://alltoviktigtochviktigt.blogspot.se/
Postat av: Anonym

Det här är verkligen obegripligt och upprörande. Jag har själv sökt akut på psyk och fått lpt flera gånger. Väldigt jobbigt såklart men det var det enda som kunde hjälpa mig. Sista turen var för tre år sedan och då fick jag också en medicin insatt som fungerade. Jag kunde släppa allt och fick en paus. Tänker lite som den som kommenterat ovan. Kan du ta med dig din man och trycka på att det är en fara för ditt liv.

Svar: Han har varit med, massor av gånger och är lika förvånad som alla andra över hur vården betett sig och beter sig. Han är involverad och träffar min läkare och psykolog då och då.
uppfortsomfan.blogg.se

2015-12-29 @ 19:05:53
Postat av: Amanda

känner igen mycket av det där tyvärr :/

2015-12-29 @ 19:19:25
URL: http://amandacarlberg.se
Postat av: Skogsraah ☾

Styrkekram <3 Det är inte lätt i vården jämt... Suck.

2015-12-30 @ 02:40:08
URL: http://skogsraah.se
Postat av: Allt oviktigt

Jag äter ingen psykofarmaka utan det är medicin för mitt fel på binjurarna.
Det logiska i min värld borde vara att det står i din journal att du har svårt att tacka ja till hjälp och därför ska det inte vara upp till dig. Har du eller din man försökt kontakta den ansvariga för öppenvården och ifrågasatt hur du behandlas? Jag vet att det inte är lätt att strida för sig själv och det är inget jag har orkat göra för mig

2015-12-30 @ 07:37:59
URL: http://alltoviktigtochviktigt.blogspot.se/
Postat av: Amanda

sv: jag håller med dig! De borde inte arbeta inom vården med sådan attityd :/
kram

2015-12-30 @ 17:28:27
URL: http://amandacarlberg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0