Bieffekter av möte..

... är att jag mår så dåligt att jag önskar att jag vore död.
 
Tack, tack.
 
Jag som har en av dom starkaste maskerna satt och grät i trapphuset. på tunnelbanan.
 
Tredje gången scä, det är för fasen tredje gången. Det är självklart att jag inte ber om hjälp när jag vet att det här är vad jag får.
 
 
Jag faller i bitar och byggs upp bara för att kunna sprängas inifrån gång på gång. Det är bara småsmulor kvar. Det sista i kexpaketet, dom man slänger.
 

Kommentarer
Postat av: TicTacToe

Åh nej, vad hände? :-( Jäkla skit att det inte blev ett bra möte, du skulle ju verkligen behöva det nu ju! Kan du diskutera dagens möte med din psykolog? Berätta om dina reaktioner? Få stöttning av honom?

Antar att du har utretts för sköldkörtelproblematik och sådant?

När man har en ätstörning känner man sig nog aldrig tunn även om man är det. En del av problematiken.

styrkekram

2015-01-12 @ 22:28:41
URL: http://tictactoe.blogg.se
Postat av: A means to an end

Undrar också vad som hände och vad som sades, om du orkar berätta? Fick du träffa vårdkoordinatorn igen?

Min erfarenhet av bedömningssamtal är att det blir en sorts anställningsintervju där man ska berätta hur motiverad man är och det blir ju ett problem när man som du är djupt deprimerad och inte känner sig motiverad till någonting. Och då istället för att jobba på den biten med patienten säger man att vi kan inte behandla dig, tack och hej. Det kanske är så, jag vet inte. Jag vet bara att man känner sig så otroligt hopplös när de också ger upp.

2015-01-13 @ 12:16:35
URL: http://ameanstoanend.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0