uppfortsomfan

Min enda tid på psyk den här veckan. Med den enda som inte medverkade på mötet. Dom har inte hunnit skriva något alls i journalen dom som var där så han vet ingenting. Så jag ombeds berätta men jag orkar inte, det går inte. Jag är för raserad och skör.

 

Jag hade nog behövt träffa någon av dom två som var med mig där.

 

Nu åker jag bort en vecka. Jag vet inte hur det ska gå. Hur jag ska orka. Så jag fortsätter ignorera det ett tag till.

 

Fortsätter låta bli att tänka på efteråt.