uppfortsomfan

Igår åkte vi till Uppsala för att göra ett ultraljud på Alindas hjärta. Alltid det bästa för småskitarna och rekomenderar vår fantastiska veterinär dom så åker vi. Universitetsdjursjukhuset är som hörs på namnet knutet till djurvårdarutbildningarna på slu och således är det rätt tätt med veterinärstudenter men jag tror nog vi hade störst uppslutning. Som mest var det tio personer i rummet förutom mig och Jonathan. Tre veterinärer varav en professor och en hel drös studenter som satt hänförda och stirra omväxlande på Alinda och omväxlande på ultraljudsbilderna. Perfekt för fröken som älskar uppmärksamhet och perfekt för matte som är väldigt intresserad av att veta vad jag får se och det får man ju när det samtidigt undervisas.

 

Resultatet var både bra och dåligt. Hon har inte DCM, förstorat hjärta och slapp hjärtmuskel (ungefär åt det hållet) som går i släkten och som hade ihjäl hennes kusin, själva hjärtat såg sådär rent spontant fantastiskt normalt ut och jobbade på som det skulle. Däremot var det där som vår veterinär sett på röntgen inte vätska, inte heller lungvävnad vilket det borde varit i den positionen. Så något är där framför hjärtat, men vi vet inte vad ännu. Hur som helst betyder det att damen får busa och promenera ordentligt igen.

 

Annars, tja symptomen tilltar. Jag har ångest. Eller, jag mår åt helvete. Mer orkar jag inte dela med mig av just nu.