När man inte är tillräckligt stark.

Det finns saker som är för mycket. Som bara är mer än jag egentligen orkar ta mig igenom. Som att försöka äta med folk. Jag fick i mig en champinjon och sex bitar paprika och var gråtfärdig och har haft ångest oavbrutet sedan dess. Det är ett dygn nu. Jag somnade av utmattning klockan tre inatt. Jag tror jag har åkt dit ordentligt igen. 

Kommentarer
Postat av: TicTacToe

Fasen att det ska ge dig så mycket ångest :( Man kan också se det som en bra grej att du var med och du fick i dig något (även om det borde ha varit en orimlig mängd för att skapa sådan ångest hos dig <3 )

Svar: Jo, det var rätt genomvidrigt. Svårt att se det bra i det sådär för egen del. Bara för andras skull och det tja.. har jag gjort så många gånger.
uppfortsomfan.blogg.se

2016-04-24 @ 10:27:08
URL: http://tictactoe.blogg.se
Postat av: Amanda CL

<3

2016-04-26 @ 15:18:12
URL: http://amandacarlberg.se/
Postat av: Elin

Det är okej att falla tillbaka till botten (och lite till ibland), så länge man kan komma till att man erkänner att man har problem. Det är liksom första steget för att komma någonvart. Men det är väl helt enkelt så att alla måste börja någonstans, oavsett vartifrån.

Ja det är tufft, vi har gått igenom det förut, men man vet ju aldrig hur den här gången går. Allt kan ju gå käpprätt åt helvete, en det kan ju också bli så som det var sist, då det var "överlevbart", även för oss andra.

Håller med dig. De dör av ålder då, inte av oljan, skinkan eller laxen.

Det är tur det, för fästingar kan verkligen förstöra allt. Både för människor och djur.
kramar

Svar: Det här med att erkänna problem är lite märkligt. Jag har alltid gjort det, särskilt när det gäller maten. Jag vet vad som händer, jag vet var det är på väg långt innan jag rasat helt och kommunicerar det till framförallt vården men vete tusan om det är något första steg någonstans egentligen.
uppfortsomfan.blogg.se

2016-04-26 @ 17:27:45
URL: http://www.uturanorexin.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0