uppfortsomfan

Det finns kvällar när popcorn, lingondricka och oxascand är det enda rätta. Ikväll är en sån kväll. Jag försöker ignorera att jag inte vill leva, att jag ser nästa destruktiva handling bakom hörnet där den sticker ut sin fula näsa.

Sommar. Tiden på året när jag låtsas att allt är mer okej än det är för att jag inte orkar oroa. Tiden på året när jag tar i med krafter som inte finns för att inte vara jobbig. För varje år som går blir det svårare, i år landade jag på två akutfärder och påföljande vårdintyg, och för varje år som går blir hösten svårare och svårare att hantera. När jag slappnar av lite och orkbristen sveper mig av fötterna och förmågan att ens orka vilja försöka försvinner.

Inget blir bättre av att äta. Inget. Tvärtom.