uppfortsomfan

Igen, frasen som får mig.. ja jag vet inte riktigt. Trött kanske? Ledsen, arg, jag vet inte. Jag reagerar i alla fall.

 

 

Så välmenande, med så god tanke. Jag förstår uppmuntringsideen det är inte det.Det är bara det att starkare än jag tror är vad jag varit mer än halva mitt liv. När jag som liten tanig nästan tonåring med runda glasögon kände hur golvet gungade, hur världen välte, hur det svartnade framför ögonen och ljudet försvann in i bomull runt mig. När jag inte fick luft och kallsvettades så stod jag ut. Jag bet ihop, flyttade mig från stolen och ner på klassrumsgolvet eller om det var alltför illa gick ut i korridoren och andades ifred. Kan själv och är stark. Sa inget. Varför skulle jag gjöra det, jag visste inte vad ångest var. Jag insåg att det var något ingen annan kunde göra något åt i alla fall och så kunde jag ju själv. 

 

Där började jag vara starkare än jag borde behöva. Det fortsatte. Jag minns så tydligt den där sommardagen när jag skulle promenera och kom hundrafemtio meter innan benen vek sig av den totala utmattningströttheten och vad jag nu vet är panikångesten. Jag minns hur lång den där ynkliga biten hem var. Hur jag tog mig fram på ren vilja för jag var ju just starkare än jag tror.

 

Sen har åren gått och för varje år som passerat har jag behövt vara ännu lite starkare, jobba lite mer, kämpa mot mer, stå ut med lite mer. Jag har gjort saker, upplevt saker och känt saker som krävt att jag varit starkare än jag först trott. Jag har plockat och plockat av energireserverna. Sugit upp varenda smula ork som rymts i kroppen. Nu finns det inget som fyller på. Jag går back.

 

Jag kanske är starkare än jag tror. I alla fall har jag varit. Men jag vill inte vara det mer. Jag vill inte behöva vara så förbannat stark. Jag vill inte behöva överträffa mig själv varje dag. Jag vill inte gå minus i ork konstant. Det är nog mera så att jag är och varit starkare än jag borde. Att kan själv varit och är så starkt inrotat att jag oavbrutet är starkare än jag tror. 

 

Jag är bara så ofantligt tom på ork efter att ha levt närapå två tredjedelar av mitt liv enligt frasen du är starkare än du tror. Jag vill inte vara så stark en enda dag till för jag har ledsnat, jag orkar inte.