uppfortsomfan

Det kan vara nytt personligt bottenrekord. Sedan i lördagskväll har jag varit in på sjukhus tre gånger och samtliga gånger blivit kvarhållen med tvång. Tisdag eftermiddag spårade det ur och intox och när jag låg ihopkrupen i sängen oförmögen att hålla ögonen öppna fattades misstankar och jag fick åka in med dom snälla människorna i gröngult. 

 

Avdelning dropp och trött, så trött och psykbedömning och vårdintyg och vak. Ibland funderar jag över om dom är stolta över jobbet dom gör när dom sitter vak åt en suicidal och självskadebenägen patient och stirrar så djupt i telefonen att ordinarie medicinperosnal som är placerad tre meter längre bort bakom ett fönster är den som noterar att något inte står rätt till och upptäcker såret. Den inkallade kirurgen var samma som i söndags så jag antar att han fick känna att han gjorde rätt när han inte släppte hem mig då. 

 

Sen blev det förmiddag och jag frikändes av psykiatrin och medicin och åkte hem. Stabil som en vandrande pinne av salta pinnar eller något åt det hållet. Men det löser sig nog. Kanske, eller så dör jag. Det jag sa till psykiatrin att jag ville.