När jag skriver

När du skriver så här, vad vill du att vi ska göra med informationen. 
 
Det var vad han undrade, läkaren. Han syftade på mailen jag skriver till psykologen. Dom där jag uttrycker allt jag omöjligt kan säga. Jag är inte bra på att prata alla gånger, såpass att läkaren själv nämnt tillståndet selektiv mutism i mitt läkarutlåtande till försäkringskassan, men jag kan skriva. Så då gör jag ju det. Jag har ingen tanke bakom egentligen. Jag har aldrig funderat över vad jag vill att dom ska göra med informationen dom får, jag har bara ett behov av att förmedla mig. Har inte reflekterat över att det sätter dom i skiten för att dom måste hantera informationen dom får. 
 
Så jag gissar att jag får sluta skriva till dom för jag kan inte svara på frågan vad jag vill att dom gör med informationen. 

Kommentarer
Postat av: Nathalie

Jag tycker också att det är enklare många gånger att skriva. Det blir lite som att reda ut en massa trådar som annars bara kommer ut i oordning och med massa knutar.
Menar de att du sätter dem i skiten? Jag tycker att det låter som ett utmärkt sätt att förmedla sig.
Kram

Svar: Ja, skriva reder ut min hjärna. Det behövs, det är mest det som ligger bakom att jag gör det. Eller, bara. Jag har ett behov av att skriva det finns ingen baktanke eller något särskilt jag vill förmedla. Att jag sätter dom i skiten är ju som nu när jag faktiskt säger rakt ut att jag vi dö. Dom måste ju agera på det, dom kan inte bara släppa det och eftersom jag inte vill att någon gör något hamnar dom ju i en sits där dom inte har några alternativ egentligen. Låta det vara eller tvångsvårda och inget är något varken dom eller jag vill.
uppfortsomfan.blogg.se

2016-02-21 @ 22:38:07
URL: http://Nouw.se/naatly
Postat av: Anonym

Du berättade här, och du skulle kunna svara samma? Eller finns det en annan aspekt? Något du önskar som du inte talar om här heller?
Jag tror att han frågar för att få veta det han missar och inte förstår. Han är ju inte heller tankeläsare, hallå, du som skrivit du vill ha tydlighet och rak kommunikation. ;) han tror väl du ska ge honom det. jag tror att du måste våga sätta ord på just det du säger att du inte vet. Ibland säger man att man inte vet för att det är för läskigt att öppna dörren till något, för då måste man hantera allt som kommer med svaret. Då är det lättare att inte ens för sig själv kännas vid att man visst skulle veta om man tillät sig att fundera på det. När man väl har öppnat dörren till det där man försöker hålla borta så går den inte att stänga. Och även om det kanske kommer andra jobbiga saker med det så är det också väldigt befriande. Skriv till din psykolog igen.

Svar: Nej alltså svaret är jag vet inte. Jag har ingen tanke bakom det jag skriver och det har jag ju också sagt men det verkar som att det inte kan fungera så=). Därför fortsätter dom fråga. Det finns inget underliggande som jag försöker kommunicera fram, det jag skriver är hur jag mår, utan tanke på vad dom eller någon annan ska göra med informationen.
uppfortsomfan.blogg.se

2016-02-22 @ 17:02:50
Postat av: Anonym

Ok.
Kanske fortsätter de att fråga för att de hoppas att om du hade ett svar med en "begäran" om något, så skulle de kunna ge dig det? Eller i vart fall ha en diskussion om det. Alternativen att strunta i det du skriver eller tvångsvård är ju som du skriver ingen av dem särskilt utvecklande. Klart det finns andra alternativ! :) Klart det finns alternativ som skulle få dig att känna att det finns en mening, bara du testa. att prova mer av samma verkar ju lite dumt, du har ju gjort rätt mycket av samma redan.
ge inte upp. jag tycker fortfarande du ska lämna över frågan till din öppenvård vilka alternativ de kan erbjuda dig. om du inte har några idéer, inget bakomliggande, så kan du svara läkaren med motfrågan "vad kan du göra för mig, vad är ditt förslag på terapeutisk behandling?". om du inte har fler uppslag än de du redan lagt fram och inte fått positiv respons p) så är det väl ändå deras tur att leverera? det är deras jobb kan jag tycka.

2016-02-24 @ 17:49:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0