uppfortsomfan

Nej det är klart att inte alla i vården är idioter. Att inte allt bemötande är kasst. Det finns människor som är fantastiska, som tar sig tid och som försöker förstå. Min psykolog är en av dom. Igår tog han sig tid att prata med mig i telefon i fyrtiofem minuter när jag mådde skitdåligt. Jag tror dessutom att han slutade efter trettio av dom. Det är fint och bra. Han gör vad han kan och jag är tacksam för det och jag säger det till honom då och då. 

 

Sjuksköterskan på avdelningen jag var på över natten senast var också bra. Han hade gjort det där dom allra flesta inte gör, läst journalen och krisplanen. Han gav tydlig information och han gjorde det i förväg så jag kunde förbereda mig. Sådana små saker gör enorm skillnad. 

 

Min läkare som ger mig tid. Jag har svårt att prata, svårt att nå dit jag vill. Svårt att veta vad jag vill så han bokar in flera tider för att vi ska komma dit. Han stressar mig inte.

 

Dom är fantastiska dom människorna. Dom är enormt värdefulla och utan dom hade jag förmodligen inte orkat alls. Det enda som är synd är att dom här människorna som försöker, som bryr sig, som tar sig den lilla tiden som behövs är så få. Att det är som isolerade öar i ett hav av förakt, ignorans och stress.