Goddag.

Alltså, fan ta livshelvetet.
 
Verkligen. 
 
Jag är så less på det. Satt hos läkaren och orkade inte ens försöka visa hur det var för det leder ingenstans ändå. Jag orkar inte med det. Så jag satt där och tog i så jag höll på att spricka och låtsades som det var bättre än det var. Det var nog det mest konstruktiva samtalet vi haft men också ett av dom värre för min del eftersom jag höll ihop mitt krackelerande jag med allt jag hade. Jag fick hur som helst göra en massa skattningsskalor och sådär rakt av från dom lite preliminärt sådär så uppfyller jag ett av diagnoskraven för helvetesdiagnosen och chansen är alltså realtivt stor att jag kan bli av med den. Vilket är ungefär exakt vad jag är ute efter när jag sa att jag ville gå igenom mina diagnoser. Få saker är så frustrerande som att ha en diagnos som man inte anser stämmer och som dessutom råkar vara en av dom mest missförstådda med flest märkliga ideer runt hur det ska bemötas. Det har alltså hänt mer än en gång att en läkare stövlat in och knappt hälsat på mig innan något i stil med "det måste vara jobbigt när måendet och humöret skiftar så snabbt som det gör för dig". Och jag bara glor på dom. För så är det inte. Inte på en enda fläck. Det är skit mest hela tiden, att det eventuellt kan se ut som det skiftar är för att min ork och förmåga att hålla ihop inte riktigt räcker alla gånger.
 
Hur som helst. 
 
Fan ta livshelvetet.
 
Sa hon och gick och googlade vad som händer vid intox av samtliga preparat som finns tillhanda hemma. Så jävla frisk och pigg och nej tack jag är färdig med skiten.
 
/Skrivet i affekt. Hela jag är en affekt. Hela jag är ångest.

Kommentarer
Postat av: Nathalie

Jag är rädd för att få den diagnosen. Det verkar som att alla som gör en utredning får den tycker jag, men kanske inbillar jag mig? Jag svänger snabbt i mående, men aldrig på det viset som någon med borderline. Jag har heller inte den typen av relationsproblem och de jag har träffat säger att jag absolut inte har det, men ändå är jag rädd för att de ska luta åt den för att det alltid blir så.
Hoppas du får bli av med diagnosen! Det är ju som du säger att den ställer till massa bekymmer mest!
Kram

2016-01-15 @ 23:26:58
URL: http://Nouw.se/naatly
Postat av: Allt oviktigt

Ja herregud vad det ställer till att ha fel diagnos/diagnoser. Jag kan fortfarande vara lite sur över att de gjorde utredning på mig så kort tid efter att jag hade dött. Min hjärna var inte på något sätt återställd när utredningen gjordes. Jag kunde knappt skriva hela meningar då.
Känner igen mig väldigt i det du skriver, sjukvården verkar aldrig ha med i beräkningarna att patienter klarar av att hålla ihop en viss tid och sedan rasar allt

2016-01-16 @ 09:27:40
URL: http://alltoviktigtochviktigt.blogspot.se/
Postat av: Helene

Det är tråkigt att bli felbehandlad pga en diagnos. Tycker det vore bättre om vården behandlade sina patienter som individer istället för enligt diagnosmallar... Vilken diagnos vill du ta bort?

Svar: Borderline, emotionell instabil personlighetsstörning. En diagnos som hängt med mig sedan tidernas begynnelse känns det som och den tillför ingenting, snarare tvärtom.
uppfortsomfan.blogg.se

2016-01-16 @ 16:33:05
Postat av: Amanda CL

brukar också googla sånt när jag mår som sämst :/

kram

sv; ja jag tror jag vet vem det är! hon är underbar!

2016-01-16 @ 17:38:20
URL: http://amandacarlberg.se/
Postat av: Helene

Besvärligt... Hoppas den tas bort.

Svar: Jag tror den gör det, uppfyllde ett av alla diagnoskrav när jag gjorde skattningsskalorna och läkaren verkade fundersam över varifrån diagnosen ens kom från första början.
uppfortsomfan.blogg.se

2016-01-18 @ 09:42:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0