uppfortsomfan

Saker som går fel. När det låser sig i huvudet. Som när jag inte vet hur saker ska bli. Jag har en mycket dålig föreställningsförmåga och ett behov av att veta vad som kommer. Jag har asperger helt enkelt, min hjärna kan inte hantera förändringar och ovisshet särskilt bra. 

 

Så när jag låg där på medicinavdelningen med mitt lpt och mitt vak försökte jag få reda på vilken avdelning jag skulle hamna på inom pskiatrin. Det enda jag visste var vilken avdelning jag INTE skulle till och det var dom som satt vak (hej logik på psyk). Jag började fråga så fort jag fick reda på att läkaren fattade intagningsbeslut och jag skulle bli kvar över natten. Inte förrän halv elva på kvällen, strax innan jag var medicinskt klar kunde dom få fram informationen. Sen när ingen visste vem som skulle följa mig dit och det blev väldigt mycket fram och tillbaka om jag var medicinskt fri eller inte började det bli väldigt jobbigt. Först var värdena för höga och skulle behandlas, sen inte helt plötsligt och det slutade med att vaket plus en till och två väktare följde mig bort och jag kände mig rätt... överövervakad. Väl uppe på en helt ny avdelning där jag inte visste vad som gällde, nya rutiner, nya regler och ny personal. Någonstans exakt där gick min hjärna i baklås. När det blir så fungerar ingenting. Alltså ingenting. När jag fick reda på att jag skulle ligga på tresal (fixar inte direkt att dela rum så där överlag) brast det och jag satt i soffan och vägrade, kunde inte alls, Alltså det gick bara inte. Det hela slutade med att jag sov på golvet i ett vilrum, under ett kedjetäcke. 

 

Sånt händer när det blir för mycket nytt, för mycket ovisst och för mycket ångest. Jag går i baklås.