När leva är för mycket
Igår sa jag som det var till psykiatrin. Det ledde till polishandräckning, vårdintyg och extravak. När inskrivningsbandet åker på innan samtal med läkaren på psykakuten vet man att det där samtalet mest är för syns skull, beslut är redan fattat. Det är nämligen så att man inte får dom om man inte blir kvar och inte om man är där frivilligt. Idag höll jag på att bli kvarhållen, läkaren ville ha in mig på avdelning men jag tvärvägrade. Inte en gång till på den där avdelningen. Redan förra gången var en gång för mycket. Eller ja alla gånger har väl varit det men innan förra gången hade jag lovat mig själv att aldrig gå in där igen. Så jag förhandlade mig till att få åka hem. Bra? Det vete tusan men jag vet att inget utom möjligen att risken för att dö är aningen mindre är bättre inlåst. Jag mår väl ungefär lika fint som jag gjorde innan men det är ju så det är. En natts tvångsvård gör ju ingen friskare direkt.
Kommentarer
Postat av: Elin Björk
Gör ont i mig att du är i sånt kaos. Vet hur det känns. När ingenting fungerar och man inte orkar någonting. Eller ens vill något... Och de där kilona ned känns rätt farligt.. Även om jag vet hur svårt det är att vända så behöver du kanske hjälp nu, som faktiskt hjälper?
Jag tror att alla har dagar då man helst vill att de sover heeela dagen. Djur kan vara lika krävande som barn. Till och med svårare ibland. Illa nog.
Kram
Trackback
