Tisdagkväll.
Dagen efter nio och en halv rasade jag över kanten till tio. När ambulansen till slut fick hämta mig var jag så kall att det var omöjligt att sätta nål.
Sedan följde det vanliga dynget av totalt kaos med vårdintyg och vak och allehanda jävla skitgrejer innan jag till slut ramlade in genom dörren hemma strax efter lunch på torsdagen. Sedan dess har det varit... dåligt mående, dåligt ätande. Dåligt.
Ungefär så ser sammanfattningen ut.
Kommentarer
Postat av: Amanda CL
kramar hoppas verkligen du får må bättre snart <3
sv: ja verkligen, framförallt ljuden är jobbiga för mig ibland :/ men gick över efter att jag sovit :)
Postat av: Nathalie
Fattar inte hur vidrigt vårt samhälle ser ut när det kommer till den psykiatriska "vården". Så fruktansvärt så jag finner inte ord! :( massa kramar
Svar:
uppfortsomfan.blogg.se
Postat av: Elin
Det låter så otroligt smärtsamt att få kämpa som du gör, och får göra hela, hela tiden. I slutänden känns det som att man aldrig vinner någon kamp, fastän man egentligen vinner kamper. kanske inte dom man vill, eller alltid behöver, men man vinner tillräckligt.
Nej det är ju det. Är många bra minnen jag har, men dagar som idag känns dom avlägsna...
kramar
Trackback
