Två saker
Du är inte den enda <3
Det är värt det, att äta normala mängder och regelbundet och varierat är alltid värt jämfört med att hetsäta, svälta sig eller vad man nu har för problem (är inte helt insatt i din problematik). Jag har självkontroll att svälta mig till döds, jag har ärligt talat varit på gränsen mellan liv och död så många gånger under årens lopp att det är ett under att jag lever, är det något jag är stolt över? Något som gett något positivt till mig? Nej inte ett dugg. Däremot förstår jag tankarna, jag har börjat äta ordentligt och är inne på min 8 månad som inlagd och jag kan säga som så att det är ett rejält projekt att acceptera en vikt som ökat lavinartat i antal kilon som nu bor på min kropp. Förr var varje måltid en pärs, tankarna finns med i de allra flesta situationer nu men jag agerar annorlunda för som en klok person sa så "Forsätter man göra likadant som innan kommer resultatet bli detsamma. För att få en förändring måste man göra annorlunda". Skitsvårt men det går att skilja på tankar och handlingar och under en lång tid känns det odrägligt men jag tror man vänjer sig, jag hoppas det. Vissa saker går definitivt ner nu men inte i somras, det har skett gigantiska förändringar. Tappa inte hoppet. Jag hatar min kropp nu med, väldigt mycket men jag jobbar hela, hela tiden på att minska min övervärdering av kroppsform och vikt och få in andra delar i livet som jag anser är viktigare. Stor kram och häng i.
Förutom den ångest du känner när du äter, har du kommit på den underliggande orsaken till hur du ser på din kropp och varför äta orsakar så dåligt mående hos dig?
Tittar in här och hoppas på någon uppdatering
