uppfortsomfan

Vi avverkar eländet först. Jag har ångest vilket gör mig spänd. Så jag biter ihop konstant och sitter med axlarna strax under öronen. Och har ont. Ont, ont, ont i alla muskler och käken och huvudet och tja, allt över midjan på baksidan. Jag är inkapabel till att dricka. Idag insåg jag på kvällen att jag fått i mig ungefär en halvliter vätska.. och spelat match. Hela kroppen vrålar vätskebrist, jag borde ha lärt mig signalerna, borde kunna tyda dom tidigare men icke. Jag vet inte varför jag är så dålig på att dricka. Det är inte bara komma ihåget som är fel, jag har svårt att dricka. På samma sätt som det kan vara svårt att äta vid en ätstörning fast utan ångesten.. eh... ja alltså det känns fysiskt svårt, det liksom tar emot.

Nästa negativa sak, jag tror jag ska gräva ner mig och sluta försöka existera. Gårdagens nederlag sitter i och det känns som jag hellre dör eller går i ide än har ett liv där jag gör skitgöra som jag inte gillar bara för att det är det enda jag är kvalificerad för. Jag är ju inte ens så dum som mina betyg säger. Jag är banne mig smartare än dom flesta människorna. Jag kommer inte riktigt överens med skolor och undervisning bara...


Mer postivt, jag har druckit nu. Faktiskt något så extremt ovanligt som en dryck med kalorier i. Jag äter nog allt numera.. inte i alla lägen och inte lika lätt men det är inget jag inte tar i min mun. Däremot dricker jag i stort sett inget annat än vatten och te. Nu har jag gjort det. Iste med hallonsmak från citygross.

Jag har funderat på hur kul det skulle se ut om jag la ut dagens outfit.... Så annorlunda mot alla små söta sexton sjuttonåringar. Dessutom byter jag inte byxor varje dag, varsågoda att tappa hakan=p Eller tjocktröja för den delen heller.