Ge mig ro
Någonstans så vill jag tro att det blir bra någon gång. Hade det inte varit så hade jag varit död. Hade inte en liten del av mig vägrat ta in det hopplösa i min situation och mitt mående så hade jag förmodligen inte haft tvivel inför ett beslut att låta mig få somna in. För jag är less på att det gör ont att leva, finnas och andas. Så fruktansvärt trött på att inte orka, inte vilja, inte känna. Uppgiven på livet.
Pillar sårskorpor i det mentala.
Känner att jag och världen inte är i fas och är rädd att det aldrig kommer bli så. Att jag är ur fas i orginalform. För inte är jag som man borde. Hur länge orkar man leva utanför något man ändå inte riktigt förstår?
Jag är för trött och ledsen. Igen. Varför kan jag inte sova i en vecka och slippa stressa, kämpa, leva och ha ont, så ont.
Pillar sårskorpor i det mentala.
Känner att jag och världen inte är i fas och är rädd att det aldrig kommer bli så. Att jag är ur fas i orginalform. För inte är jag som man borde. Hur länge orkar man leva utanför något man ändå inte riktigt förstår?
Jag är för trött och ledsen. Igen. Varför kan jag inte sova i en vecka och slippa stressa, kämpa, leva och ha ont, så ont.
Kommentarer
Postat av: minna
för det mesta har man ju den där lilla delen som vill tro på att det går, att det kan bli bättre, och tur är väl det.
måste man vara som man borde? jag vet inte. jag tycker det är rätt många som inte passar in i normerna och det funkar bra för dem. det handlar väl mer om hur man mår och känner. tror att du kan hitta ditt sätt att leva som är bra för dig. men jag förstår vad du menar, det är kämpigt att inte förstå eller göra sig förstådd, man får slåss mycket mer med allt och blir tröttare.
Postat av: [kampen tillbaka]
önska att du kunde må bra,öönska att jag kunde trolla bort allt ont, men jag skickar en varm bamsekram.
jag tror på dig!
Trackback
