Om friskhet

Den artonde april tjugohundraelva friskförklarades jag från min ätstörning av stockholms centrum för ätstörningar. Formuleringen i journalen lyder på ett ungefär såhär:
 
Patienten uppvisar inte längre några symtom på ätstörning.
 
Idag lät jag bli att köpa en festis jag gärna ville provsmaka för jag klarar fortfarande egentligen inte av att dricka dryck med kalorier undantaget mjölkskvätten i teet (inga symptom?).
 
Jag var inte frisk. Jag vägde bara tillräckligt mycket. Jag är inte frisk nu, jag väger bara tillräckligt mycket. Jag gjorde uppföljande stepwise ett år senare. Bortsett från det rent fysiska och att jag äter mer lagom hade jag i stort sett samma resultat som första gången. När jag bedömdes som för dålig för att klara av att äta utanför slutenvården.

Någon eller några månader innan det tillfället satt jag tillsammans med min läkare och samtalskontakt från psyk på scä och bönade och bad om hjälp. Från psykiatrin kan dom inte hjälpa mig alls. Ätstörningsexpertisen ville inte hjälpa mig.
 
På uppföljningen sa psykologen jag träffade att jag var välkommen med en egenanmälan. Jag sa att jag inte orkar bli avfärdad, misstrodd och utkörd igen.
 
Jag har varit i kontakt med mando. Dom kan på grund av sina principer om kött inte ta emot mig. Capio vill inte ta emot mig eftersom jag skrev ut mig från deras slutenvård. Ingemansland.
 
Den där ensamheten, att hantera själv. Det är bara det att jag inte är så bra på det. Jag har fortfarande ingen bättre lösning än att göra mig själv illa.

Kommentarer
Postat av: Jazzy

Sjukvården är så fel, jag önskar så att det fanns något jag kunde göra för att hjälpa dig. :( Det verkar som om alla bara är ute efter att skicka iväg en, de stirrar sig blinda på vikten istället för insidan. Antingen är de riktigt dumma i huvudet eller så är de rent av grymma...Jag vet inte vilket som är värst...

2012-09-01 @ 23:41:19
URL: http://jazzyjazzy.blogg.se
Postat av: Maja

Egentligen tror jag att något i stil med KBT skulle kunna passa dig, det är något jag har funderat på ibland. Men frågan är om de kan hjälpa mig med det lilla jag har kvar. För då är det ett KRAV på att man inte är farligt underviktig. Man får alltså inte ha ett farligt lågt BMI, så vem som helst som inte har det får söka.
Sluta aldrig försöka gumman..<3

2012-09-02 @ 14:38:03
URL: http://cuilenya.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0