uppfortsomfan -

Att be om ursäkt och beröra.

Den senaste veckan har jag skrivit och skrivit. För hand, på papper. Det är vansinnigt skönt faktiskt. Nog är det trevligt att det är lätt att radera på datorn när formuleringarna inte känns helt rätt men jag är ändå i grunden mest förtjust i att skriva för hand. Undrar om jag tillhör någon av dom sista generationerna som ser det som helt naturligt att göra det?

Hur som helst. Anledningen till att jag skrivit var att jag senast hos psykologen fick ett papper där jag skulle fylla i saker som självskade"behov" (på engelska och ordet som används är urges vilket jag tycker är svårt att pricka helt på svenska), om det finns något särskilt som triggat det, om jag självskadat eller inte och varför det blev som det blev och så slutligen positivt och negativt med det agerandet. Varje punkt hade fått en ruta stor som två sockerbitar ungefär. Så jag satt där förra tisdagen och glodde och skrattade. Vad ska man skriva på 2x1 cm? Så han sa att jag kunde skriva mer fritt om det passade bättre. Skriva vad som kändes relevant och viktigt i sammanhanget.

Problemet är bara att jag tänker genom att skriva. Så det blev lite mycket. Jag bad om ursäkt när jag räckte över mitt skrivblock. För det blev ganska många sidor. Faktum är att det tog honom hela vår fyrtiofemminuterstid att läsa igenom och ställa frågor. Det är ganska jättestort att han ens får läsa medan jag är där. Tidigare har jag mailat i förväg eller lämnat ifrån mig handskrivet när jag går. Till andra alltså.

Någonstans där mitt i så sa han att han önskade att jag slutade vara så förbaskat hård mot mig själv och jag kunde höra att något jag skrivit tog. Jag vet inte riktigt vad men något berörde någonting. Eller så tog jag fel.

För övrigt tyckte han att bmi är korkat. Det är väl tur att inte ätstörningsvården fått tag i honom, han ligger ju under det där berömda bmi20 =)

2013-12-10 @ 22:58:22 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Silverglitter

Jag tycker att han verkar ovanligt vettig! Jag hoppas det går bra för er.

Jag tycker också om att skriva för hand, det är trots allt en lite annan känsla.

2013-12-11 @ 05:47:58
URL: http://silverglittrande.blogspot.se

Postat av: Helene

Tycker det verkar vara mest personer med ätstörningar/personer som behandlar ätstörningar som ser BMI 20 som något extra bra. Själv tycker jag det låter lite mer rimligt att åtminstone BMI 18,5-25 kan vara lika bra beroende på kroppen.

2013-12-11 @ 14:25:17
URL: http://helenesoderberg.blogg.se

Postat av: Maja

Han verkar vara en utav de vettigaste människorna som finns. Att han också tog sig tid att gå igenom allt med dig var oerhört bra - mycket bättre än om han skulle sitta själv & försöka "gissa" sig till dina tankar.
Låter som någon som jag kanske skulle behöva träffa - ta hand om allt i huvudet först så får det andra komma sedan.
Massa kramar! <3

2013-12-12 @ 09:54:50
URL: http://nolicedere.blogg.se

Postat av: Lissie

Det där med att inte vara hård mot sig själv är ju inte enkelt. Fint av honom att faktiskt läsa på en gång. Jag gav lite texter till en psykolog jag hade för längesen, hon läste typ en av tio från ett samtal till nästa och hade i princip inget att säga om den...

Hur som helst. Hoppas att det fortsätter att kännas bra. Eller hur det nu känns. Inte katastrofdåligt liksom...

2013-12-12 @ 21:04:29
URL: http://fairlynuts.blogg.se

Postat av: Diana Doss

Drygt mig så glad att det finns guldkorn inom vården, dem ska vi ta vara på! Och jag är grymt stolt över dig att du lät honom läsa i din närvaro :) bra jobbat!

Sv: Haha, jag vet XD en har inte så stor koll på det där med quorn och soja! Men men, det fick duga :P

Aha, ja men ändå pluspoäng till en köttätare som gillar vegkorv! Är du vegetarian förresten?

2013-12-13 @ 19:29:53
URL: http://attborjalevaigen.blogg.se/

Postat av: Johan

BMI har jag ingen riktig koll på, men jag har alltid varit liten. Jag spelade in som ljuddagbok på kassetter under i stort sett hela min tonårstid, kassetter som jag nu har digitaliserat. För någon vecka sedan lyssnade jag på ett av banden. Det var när jag nästan var 15. Jag minns inte exakt hur lång jag var då, men jag vägde 47kg. Jag har alltid haft jätteproblem att gå upp i vikt och tills för bara 3 år sedan ungefär vägde jag bara runt 60kg. Nu har jag gått upp en del i och med all träning, men 5-10kg mer skulle ju inte skada ändå...

2013-12-20 @ 15:05:18
URL: http://schumacher4ever.blogg.se

Trackback