uppfortsomfan

Brödbak, dumplings och iskall.

Bakat bröd igen. Lika bra och fint den här gången. Hembakat är liksom bäst och dessutom billigast och det är inte fel. Innehåller inte en massa konstigheter. Brödet vi gör nu är det mjöl, torrjäst, salt, vatten och lite kryddor i. Simpelt minst sagt.

 

 

Vi ska snart äta middag. Förra veckan fick jag ett ryck och ställde mig och gjorde dumplings. Spännande, speciellt med tanke på att jag aldrig ätit det tidigare och därför inte riktigt kunde avgöra om det smakade som de ska eller inte. Det var inte svårt egentligen bara väldig många steg när man var ensam. Hur som helst, idag ska vi äta resterna. Jag har ångest. Det känns som farlig mat. Det är degknyten. Vi ska ha ris till för det är inte så många kvar. Det känns obehagligt. Jag var duktig och plockade ut dom ur frysen redan när vi gick upp så jag inte kan smita undan, nu är dom tinade och behöver ätas upp. Ja, ångest.

 

Jag försöker intala mig att det är okej för jag ska ju ändå iväg och klättra efteråt. Det är okej för det här är trettonde dagen i rad som jag tränar. Vilket bara det är sjukt. Jag måste vila. Fast jag vågar inte. Jag äter ännu sämre då. Eller äter hyffsat normalt, får brakångest och skadar mig. Det bara snurrar i huvudet.

 

 

 

Dagen har annars bjudit på en tur in till stan.. nästan.. för att köpa en födelsedagspresent till min pappa. Fy vad kallt det var. Vi gick av lite tidigare för att få en promenad och lite frisk luft och jag hann tappa känslen i flera tår bara på den kvarten vi gick. Men det var skönt med frisk luft. Skönt att andas lite.

 

 

Första illern Elliotts tassavtryck på min högerarm.

 

Alltså illrar är ju helt fantastiska. Så avundsjuk <3

vila imorrn! det är fredag, det ska bli kallt ute(åtminstone här) och din KROPP och ditt PSYKE behöver det. visa för dig själv att du kan. kram

att vila kanske är något du behöver öva på då? träningen ska ju inte ske av tvång, då försvinner det roliga direkt.

sv: förstår det... hoppas du får nån ny som är minst lika bra! men alltid jobbigt att börja om på nytt, att nån ny ska sätta sig in i ens liv... men hoppas det blir så bra som möjligt för dig!

kram<3

Du borde vila vännen, så du inte sliter ut dig. Men tänker inte komma med pekpinnar, du vet egentligen själv att det du gör är fel och jag antar att jag inte är bättre själv.

Jätte söt tatuering:)

Jaså, jo det är klart, en ätstörning är nog jobbig för vilken anhörig som helst. Mina anhöriga vet ju inte alls, vilket jag är tacksam för. Tror inte de anar något heller, försöker ju bete mig normalt när jag är med dem. Vill inte att någon ska veta.
Sambon vet, men han orkar nog inte bry sig om problemet längre. Vi låtsas som om det inte finns.

Hur smakar dumplings? Det har jag aldrig ätit. Är det typ degknyten med olika fyllningar? Vad har du för fyllning i dina?

Svar: jag lär mig själv hemma på fritiden :) det är svårare än när man läser i skolan och sen är ju alla språk jag kan innan romaji och nu är det här något helt nytt, men det vore underbart att förstå japanska då det är en dröm att åka dit :3