Den där känslan
Köp choklad, lägg energi på att ligga i fosterställning en stund och börja om. För du är ett sårat djur. Efter allt du gått igenom är det här något du kan. Om du vågar.
Finns det inte tid framöver att flytta då? Eller kommer Jonathan aldrig vilja flytta? Förstår att det känns hopplöst när så mycket talar emot. Men duär inte körd.
kramar
Som om jag skrivit det där, fast byt ut choklad mot glass!
Tack för din roman hörru ;) Nu förstår jag läget lite bättre. Det är ju attans att det ska vara så svårt att göra det man vill... Fick du något stöd i grundskolan eller gymnasiet?
Jag skulle inte heller vilja flytta till Oslo, eller Skara...! Själv hade jag planer på att plugga till veterinär i Uppsala (för en massa år sen)... Men det är ju inte riktigt samma grej, och att komma in där är ju idiotsvårt det med. Pendla till Uppsala går ju, men inte idealt. Du får försöka hitta något i Sthlm... om det går.
Tack, det är en tekanna från min mormor, som nu är död. Så den har ett visst affektionsvärde. Nja, jag har honung i Earl Grey ibland, eller rooibos-te. Lite när jag känner för det :)
Som sagt. Du skriver väl och sant.
Känner igen mig i så mycket, speciellt det där med att man inte uppskattar något riktigt. Inte kan känna utan att få ångest, ånger eller ifrågasätta sig själv. Är på en stig i livet nu där det börjar kännas mer äkta, litar på min själ och att jag vet vem jag är. Vad jag tycker om. Äter pannkakor och skiter i hur många kalorier det är.. i 13 år var det omöjligt. Men det 14:e, hände något. Tragiskt många år som cirkulerat kring mat och ideal, men äntligen... känns det hyfsat normalt. Så kan det bli för dig också en dag. Hoppas jag.
Ledsen för "rimmandet", en ticks jag har :)
