It doesn't make sense.
Förstår att allting måste vara extremt jobbigt för dig, jag säger som de andra, det kan inte vara rimligt. Men tydligen verkar det ju som att så är fallet, så frågan är ju bara vad man kan göra åt det?
KRam! <3
Ja, vad säger man? Har inget svar på dina tankar...
Kramar
det kan inte vara så att du har en stor benstomme eller vad man ska säga då? alltså att kroppens trivselvikt är mer än vad du önskar? eller? :O förstår att det är frustrerande...
sv: ja, men precis. man är ju så van vid det man har så det är väl därför man vill ha det man inte har osv..
Jag förstår att det är jobbigt för min fungerar på exakt samma sätt och det är sjukt. Inte konstigt att vi mår sämre än vad vi skulle behöva göra:(
Kram
Har segat med att svara på kommentarer (eller ja, inte orkat snarare) men här kommer en. Har läst ikapp mig, som du ser eftersom jag kommenterar ända här nere ^^ Men i alla fall. Jag förstår din känsla, det gör jag verkligen. Jag gick också upp stört fort andra gången jag skulle upp i vikt. Tränade, som du, någon/några timmar om dagen, olika sorters pass under veckorna, styrka, kondition blablabla, åt hälften av vad som behövdes men gick ändå upp ett kilo i veckan. jag löste det på sämsta vis genom att extrembanta, och sluta äta helt och fick börja om med alltihop från början. Det är inte värt det. Din kropp är uppenbarligen inte "rimlig", och inte stabil. Det är uppenbarligen inte din självdisciplin vad gäller kost i nuläget som är största orsak till det, så egentligen är ju då det kloka att äta så kroppen mår BRA, inte din ätstörning. Så ät kakan, om du orkar och vågar, du är värd den. Det goda med den alltså.
kramar
