uppfortsomfan

Onsdagsäventyret

Jodå, klockan stod på sju och jag gick upp och sprang. Jag tror jag slagit i huvudet någon gång när jag inte märkt det. Jag som under hela högstadiet och gymnasiet avskydde att springa tyckte att det var skönt. Det var härligt att vara ute tidigt i morgonkylan och jogga. Jag var alltså den där äckliga hurtbullen som folk tittar på genom bussfönstret och avskyr litegrann. Eller är avundsjuka på beroende på hur dom tittande är lagda.

 

Sedan åt jag frukost, duschade och packade ihop lite saker innan jag begav mig ut för att påbörja resan. En mindre evighet av bussar och förorter och pendeltåg senare anlände jag till arlanda. Som den miljöbov jag känner mig som (det här är tredje flygningen t o r sedan juli och det blir en till i oktober) skulle jag ju då ta flyget. Närmare bestämt till Bergen. Förutom att den delen av norge är brutalt vacker, sådär så jag tappar andan och vill flytta bums, så bor också en illeruppfödare där. En med tillräckligt bra linjer för att jag ska vara intresserad och eftersom vi känner varandra sedan tidigare och hon tycker jag är en vettig ägare också så blev det som så att jag fick erbjudande om att köpa en hanvalp som var över från årets kull till reducerat pris. Jag har ju letat runt lite efter sällskap till Zombie som är hyperaktiv deluxe och det går ut över dom andra här hemma. Han blir rastlös och går runt och söker uppmärksamhet från damerna som inte alls uppskattar det utan mest blir störda. Inte lätt att vara i sina bästa år och energifull när dom andra är pensionärer hela bunten.

 

Hur som helst, denna valp lockade mig så förra veckan bokade jag biljett och igår var jag där över dagen för att hämta upp honom. Det blev ett par trevliga timmar med uppfödaren som bjöd på grönsakslasagne och norska plommon (och godis, ja jag hade ångest utav bara helvete men överlevde hela dagen på något vis).

 

Illrar är fantastiska djur faktiskt. Jag kom dit, han har aldrig träffat mig tidigare. Jag tog med honom i en transportbur ensam efter att han levt med andra illrar och framförallt sin bror i hela sitt liv, vi flög med allt vad det innebär i ljud och tryckförändringar och märkligheter. Sedan kom vi hem, jag släppte ut honom och han var precis som när vi satte in honom i buren. Han fick vara ensam i köket under natten och han sov, åt massor och gick på lådan helt prickfritt. Som om inget hänt.

 

Imorse var det dags för ihopsättning. Det kan gå åt helskotta och gör det ofta första gången man sätter ihop nya illrar med varandra. Illrar är egentligen inte flockdjur. Vi har ju dessutom ett gäng äldre illrar, två sexåringar och en femåring, och då en ganska aktiv och stor hane. Kändes inte optimalt och jag förväntade mig fjärde världskriget (det tredje utbröt när vi skulle få in Zombie i gruppen för två år sedan). Det kom inte. Nykomligne och Zombie har sedan imorse varit på varandra kanske fyra gånger och alla gånger själva avslutat och gått åt varsitt håll nästan innan det hunnit börja. Dom andra tre har knappt reagerat på att det kommit in en till. Inte ett ljud från något håll. Vi vågade till och med lämna dom ensamma och oövervakade efter bara två timmar ihop eftersom det var så lugnt. Positiv överraskning med andra ord. Förutom det så är han hitills duktig på att gå på lådan, han äter som en utsvulten varg och har inte riktigt lärt sig att det inte är okej att tugga på tvåbeningars fötter. Men det kommer. Dessutom är han söt som den finaste biten mörk choklad.

 

Namnet är ännu inte helt klart, i stamtavlan heter han Mayflowers Deviant Manchineel. Vi lutar åt Pim.

 

Som litet valpisskrot, fem veckor eller något sånt.

 

 

I motljus igår hos uppfödaren.

 

 

Mindre motljus hos uppfödaren.

 

 

Sötnosen.

 

 

I eftermiddags när han låg och lekte med mobilen,

småbarnsgrejer från Ikea är underbara illerleksaker.

 

 

Finkillen.

 

 

 

 

 

Hjälp, så bedårande! Pim är ett himla fint namn dessutom :)

Kram.

Gud vilken gullig iller! Så himla söt!

sv: Jag undrar också vad det är för folk som vill det. Kan inte förstå hur man kan fråga om sådant. Kram på dig finis, och tack för dina fina ord. det värmer <3

Vilken liten sötprick! Pim låter som ett jättepassande namn, litet & sött precis som den lilla filuren :)
Sv: Oj oj, det var ett tips som heter duga. Får komma ihåg det till nästa gång helt enkelt!
Kram! <3

Åh vilken söt! Pim passar!
Bra kämpat av dig att klara hela dagen.

Haha ja, bra sammanfattning. är dock rätt pigg idag. Så pigg man nu kan vara med alla mina mediciner och sömnbrist.
kramar

Men åh vad söt!!! Underbart att han inte kände sig obekväm när ni kom hem ju!

sv;
Ah det händer ju, jag var skitbesviken över hur det kändes trots tiderna. Det var ju skumt... Hade inte jag haft ont hade jag ju vart hur lycklig som helst! Blev också förvånad, så förstår vad du menar haha. Ja eller hur? Man hoppas ju ändå på det bästa, men förväntar sig det sämsta och det förstärks när det känns dåligt ju.

Aaah får kolla upp eller ta chansen när den finns att testa klättring ^^ Ah fråga gärna efter det, vet inte om dem säljer fortfarande då månfestivalen är förbi men! Är väldigt dyrt för en låda med fyra stora kakor, bara en upplysning, men det är typ hemskt tycker jag hahaha :(

Man jag dör vad söt. Pim blir ett perfekt namn tycker jag:)

Precis. Är ju inte så vanligt att man vaknar en dag och känner att man i alla fall har den fysiska orken att klara en hel dag. Inte för att jag gjorde det helt, men ganska bra i alla fall. :)

Sött och glatt namn liksom.
kramar

Svar: Tror jag skulle kunna trivas på ett gym, men att skaffa gymkort blir liksom inte av. Delvis eftersom jag kanske inte riktigt har råd just nu. Intalar jag mig själv. Kanske får börja ta promenader lite oftare åtminstone.

Fy så söt han är! Och kul att det gick bra med honom och de andra illrarna! :-)

sv;
Hihi ja precis :D Du får kolla upp det, helt värt enligt mig!

Ahaja, det lät ju kanon att han ändå trivdes? Att dem är ganska självständiga kan jag tänka mig är ett plus i de allra flesta fallen, så man inte behöver ta hand om dem massor... :)

åh vill också ha iller.. Bara haft marsvin :)