Femte april
Detta stycke älskade jag - du får fram allt det svarta på ett målande vis liksom.. Du skriver bra!
"Jag är i en spotlight. Ensam på scenen. Ensam i det varma ljuset med det fina dammet glittrande i skenet med klibbande svett mellan huden och tröjan. Och runt om mörker. Nattsvart mörker med tunga svarta sammetsridåer. Framför finns ingenting. Jag ser ingenting framför mig, inget jag hoppas på. Inget jag drömmer om. Inget jag längtar efter. Jag är ensam ljusstrålen. Här. Ingen annanstans och här gör ont. Här gör så ont att jag ligger i fosterställning i sängen och gråter."
Jag önskar så att det snart får finnas någonting mer inom dig. Något enda litet sken utanför spotlighten. Något enda som kan få följas av fler.
ja, men faktiskt. skönt att komma hem, men ångrar inte att jag åkte hit. man vet ju inte vad man missar förrän man gett det en chans :)
vad säger din psykolog till dig att du ska göra? vad får du för råd från honom/henne?
Jag vill verkligen hjälpa dig, saknar dock både utbildning & troligtvis tillräckligt med förståelse.
Din psykolog, finns det ingen hjälp du kan få av honom?
Massa styrkekramaR! <3
Men Hanna, om du vill exempel hade haft diabetes - hade du vägrat insulin då? Tänker att även psykiska sjukdomar är just sjukdomar som man kanske faktiskt måste medicinera mot. Visst, det finns biverkningar - men kan det bli så mycket värre än det är nu?
Är orolig för dig!
