uppfortsomfan

Det finns inte ord. 

 

Det går inte att beskriva. Det går inte att berätta. Ingenting kan ens närma sig en förklaring. 

Jag åt knäckebröd med smör. Jag åt knäckebröd med smör. Jag åt knäckebröd med smör. Det ringer i öronen, det tjuter, det hackar hål i mig. Frasen går om och om igen fast omedvetet. Ångesten. Den jävla ångesten. Det är inte värt det. Jag tänker ibland att det kan inte vara så illa som jag tror. Det är det inte, det är värre. Varenda gång. Jag ångrar det innerligt. Jag vill inte höra att det är bra. Jag är så förbannad på mig själv att jag vill ha söndet mig totalt. Jag är så arg på mig att jag vill slå på allt och alla som vågar närma sig, som skulle våga säga något om att det är bra, att det blir bättre för det blir det inte. Inte ett jävla dugg. 

No, I'm not coping.

No, I'm not fighting.

No,I'm not strong.

No, I'm not brave.

Just no. I'm not.  

I do not want to live. 

 

En till handräckning två dagar efter den första. Fick åka hem. Mår lika dåligt. Orkar inte. Vet att jag gnäller men jag måste göra det någonstans för att inte explodera. 

Igår sa jag som det var till psykiatrin. Det ledde till polishandräckning, vårdintyg och extravak. När inskrivningsbandet åker på innan samtal med läkaren på psykakuten vet man att det där samtalet mest är för syns skull, beslut är redan fattat. Det är nämligen så att man inte får dom om man inte blir kvar och inte om man är där frivilligt. Idag höll jag på att bli kvarhållen, läkaren ville ha in mig på avdelning men jag tvärvägrade. Inte en gång till på den där avdelningen. Redan förra gången var en gång för mycket. Eller ja alla gånger har väl varit det men innan förra gången hade jag lovat mig själv att aldrig gå in där igen. Så jag förhandlade mig till att få åka hem. Bra? Det vete tusan men jag vet att inget utom möjligen att risken för att dö är aningen mindre är bättre inlåst. Jag mår väl ungefär lika fint som jag gjorde innan men det är ju så det är. En natts tvångsvård gör ju ingen friskare direkt. 

 

Avdäckad valp, sovande illrar och här sitter jag. Vi har landat mer både jag och hund. Saker flyter lite bättre. 

 

Jag mår som en.. någon som inte säger hur det är till psykiatrin för att det finns konsekvenser om det görs.