uppfortsomfan

Idag lyckades jag ta ledigt från det mesta. Sjuka tankar har väl förekommit men inte mycket. Ångest, tja en skvätt men inte så farligt på det stora hela. Tog ledigt från matschemat också och har bara lyssnat på min kropp. Det gav en dag som sett ut såhär:

Vaknade vid nio. Gav odjuren mat, tömde diskmaskinen och satte på en kopp te. Åt tre underbart goda kalla pannkakor som blev över från igår. En med smör (ja jag är annars) en med äppelmos och en med hallonsylt. Tillsammans med Kränkus kalkstensdrömmar en fantastisk start på dagen.

Satt sedan och lullade lite framför datorn och ringde och bokade en tid hos magläkaren.. den här jäkla magkatarren kommer tillbaka så fort jag försöker sluta med omprazolen. Sen tog jag min kamera med mig som sällskap och begav mig till slussen där jag tog djurgårdsfärjan över till ja just det, djurgården. Gick en sväng, fick kalla händer och istår men kände mig rätt nöjd och tillfreds ändå. Mötte två idioter med hundar som fick ner mitt humör en stund men jag bestämde mig för att promenera till Ejes choklad och trösta mig med en chokladtryffel. När jag nått fram till valhallavägen insåg jag att det nog var dags för lunch. Traskade in i närmsta matbutik, köpte lite sallad och världens godaste bröd med pumpafrön och aprikoser och en tub böcklingpastej. Detta avnjöts på en så exotisk plats som en bänk vid utgången till gallerian. Chokladtryffel (kardemumma) inhandlades och jag promenerade mumsandes bort till tunnelbanan för att bege mig hemåt.

Nu har jag landat framför datorn och just svalt ner det sista av middagen. Jag har ätit yoghurt på det allra bästa sättet enligt mig. Fyll halva skålen (minst) med frukt, blöt sedan ner frukten med yoghurt och toppa med flingor av något slag. Idag åt jag havreringar. Alltså, mycket frukt, mycket flingor och så lite yoghurt däremellan för att göra det kladdigt.

Kvällens planer är att inta äppelpaj med vaniljsås framför tvn. Och dricka te!

Summan av det hela. Jag har kännt mig nöjd. Jag har ätit det jag varit sugen på. Det negativa är väl att det kanske inte blivit riktigt tillräckligt men vad tusan, magkatarren gör sig påmind och jag har inte varit hungrigare idag. Ska man ta sig ledigt från matschema och sjuka röster tänker jag inte tvinga i mig mat. För då blir det jobbiga tankar runt det med en gång. Så det så. Däremot ska jag inte fortsätta äta mindre såklart. Imorgon är det sex mål som gäller.

Kände mig smått mörbultad och överkörd igår och när jag slutligen tog tag i mig för att se efter om jag ändå inte hade lite feber så fick jag det överrumplande beskedet om att jag hade närmare 39 graders feber. Förklarade rätt bra varför jag var så borta och hade ont överallt.

Imorse vaknade jag dock pigg som en lärka (ok inte då eftersom jag inte ätit på ett dygn) med en alldeles lagom temperatur i min kropp. Så idag har jag varit duktig och stekt pannkakorna jag drömde om i min feberyra igår och åt dom med soppa till lunch. Sen blev det lyxen att bli bjuden på middag, mina föräldrar hade gjort en finfin laxpudding och det tackar jag inte nej till. För att toppa dagen så åt jag lussebulle nyss, vi har fortfarande ett par påsar kvar i frysen så jag njuter än. Dom blir inte mindre goda bara för att "säsongen" är över.

..och.. tro det eller ej. Jag hittade kommunikationsvägen till scä som fungerar. MAIL!! Fick svar på en halvtimme typ, klart bättre än två veckor som det tog för dom att ringa upp sist. Visade sig att dom bestämt sig för att skippa nätverksmötet (tack gode gud) och redan skickat en kallelse som inte nått mig än.

Dagens totala jätteminus: Jag längtar till huset på landet så det värker hål i mig. Var tvungen att gå in på googlemaps och titta på det kassa satelitfotot på huset för att jag fick sådan abstinens.

Och för att bidra till höjd stämning eller något åt det hållet så bjuder jag på bilder från en dag i somras när jag hade några timmar på eftermiddagen där allt var bra.

Äsch då är väl allt jag kan säga. När jag nu följt matschemat ordentligt några dagar igen efter min dipp så åkte jag på en magsjuka/matförgiftning. Sicken skit helt enkelt. Men, jag får ju behålla allt jag dricker numera så det är väl bara att bryta ihop och ta nya tag gissar jag.

Fick anonym fråga om mitt matschema, det ser väl ut som dom flesta andras. Frukost är gröt eller fil/yoghurt med frukt eller sylt på. En mjuk macka till. Lunch och middag är tallriksmodellen med ca mängderna 2 dl ris/pasta eller 3 potatisar och åtta "kött"bullar eller 2 dl sås (typ grytor och sånt). Mellanmålen tre gånger om dagen är en mjuk macka med pålägg och ett glas mjölk eller motsvarande. Inga näringsdrycker (behövs ju inte direkt) och en viktökning på (i snitt) drygt 1,5 kg i veckan.

Vad mer har jag att säga? Inget. Det är kolsvart. Igår.. var jag hungrig, riktigt hungrig när jag skulle äta mellanmål. Travade in på coop och börjar leta efter något som kan ge mig så mycket mättnad per kalori som möjligt. Det slutade med att jag åt riktigt kolsvart rågbröd utan pålägg. Snälla scä hjälp mig.

Jag förstår att det gör ont att inte gå upp i vikt fast man verkligen, verkligen försöker. Att se chanser glida förbi en bara för att dom där förbannade kilona saknas. Besvikelsen när man satsat stenhårt och vågen står still.

Men vet ni vad. Jag är så förbannat avundsjuk ibland. Just nu gråter jag över att jag är hungrig. Jag är så äckligt avundsjuk just i denna stund, jag vill också kunna äta ett halvkilo choklad utan att rubba vågen, jag vill just nu BEHÖVA äta extra mackor till frukost och kanske en bulle någon gång. För jag vill slippa vara hungrig.

Fast jag vet. Det är inget att vara avundsjuk på, inget att sakna.

Ni vet sånna där käcka awards eller vad det heter... Jag fick någon variant från Lilla My, skriva åtta saker jag gillar att göra eller saker ingen visste och tja, jag har ju tråkigt så.



Jag är väldigt klantig när det kommer till rivjärn och osthyvlar, vet inte hur många gånger jag fått leta efter plåster efer olyckor med sånna farliga verktyg.

Jag har efter tio år fortfarande inte lärt mig mitt kontonummer utantill trots att det inte är speciellt svårt.

Jag kan läsa samma bok tre-fyra gånger i rad, lyssna på en och samma skiva och titta på samma serie flera veckor i sträck utan att tröttna.

Jag kan inte behålla vänner.

Jag klär mig sällan som jag egentligen vill för jag skäms över min smak.

Jag gillar att baka och laga mat väldigt mycket periodvis.

Jag gillar att träna.

Jag gillar att ha kunskap.

Jag är ledsen, jag vet att det säkert är så och att ingen menar något illa eller ljuger men jag kan inte tro på att det kommer stanna om två tre kilo. För dom lugnande ord jag fått hitills under min resa har inte stämt. Jag var livrädd för att äta enligt schema men fick höra av så många att det är skitsvårt att gå upp i vikt, att det schemat som scä har inte gör att man rusar, kanske lite första två veckorna eller så men sen brukar man nästan gå ner igen eller i alla fall ståstill eller stanna av rejält. Det har inte stämt. Alls. Inte mer än att jag gått upp i början. Jag kan inte för mitt liv se hur det skulle fungera. Att stoppa en skenande elefanthjord. Så även om jag försöker så kan jag inte tro på det.

Med andra ord så ser jag inte hur jag någonsin ska kunna bli en fungerande människa igen. Jag är hungrig när jag äter enligt matschema men kan inte äta så mycket för jag går upp i vikt okontrollerat. Jag kommer få vara hungrig resten av mitt liv alternativt börja träna som jag gjorde tidigt i höstas. Det känns bara nattsvart.


För att försöka plocka upp det som inte är negativt så har jag bakat mitt livs första surdegsbröd, det blev hystersikt gott. Ungefär så gott att jag i ett annat liv redan hade smällt i mig första limpan till kvällsfika och frukost.

Jag ska träffa en vän idag som jag inte träffat sen i somras. Rädd och vill bara stanna hemma egentligen men vi brukar ha rätt trevligt så jag ska iväg.

Jag letar illeruppfödare för att komplettera familjen med en femte pälsgädda framåt sommaren.

Trots att jag inte kan ta till mig riktigt så är jag otroligt glad över dom kommentarer jag får.

Tysta tårar som trillar ner. Jag kommer aldrig kunna äta igen. Jag kommer bli en hundrakilosklump innan året är slut. Jag har gått upp 8 kilo på ca 5 veckor. Det är över ett och ett halvt kilo i veckan. Det är inte humant. Det är som jag säger, jag kan inte äta, jag lägger på mig precis allt bara jag tittar på mat. Jävla helvetesidiotjag som ville tro på att inte fungerade så fast jag visste. Dumma äckeljag som ätit ändå för jag tycker ju om mat. Varför i hela friden? Varför? Jag VET ju att jag sväller groteskt av bara tanken på middag. Ett och ett halvt mjölkpaket i veckan genom att följa ett matschema... jag har ätit ungefär två apelsiner, en näve nötter och en bit mörk choklad utanför det.

Låt mig dö. Snälla. NU!

Hur jag mår?

Jag vill aldrig mer se mig själv i spegeln.

Jag sover i den största tröja jag kan hitta så inte min man ska se mig för jag skäms över hur jag ser ut.

Jag hatar mig själv varje vaken sekund.


Jag äter 5-6 gånger om dagen. Inget blir lättare.

Det är precis lika jävla illa idag. Upptäckte igår att jag mindes fel från matschemat och att jag tagit för mycket pasta/ris till mina måltider. Så nu har jag hatat mig själv för det sen dess. Hur i hela jävla friden kunde det gå till. Korkade, korkade jag.

Till skillnad från alla andra (jag vet, det är så ALLA tänker men likförbannat så hittar jag nästan inte en enda blogg eller skrift där personer på väg bort från ätstörningar inte har problem med att nå målvikt så jag måste ju vara lite annars?) så verkar jag gå upp i vikt så jag tänker inte äta mer än vad matschemat säger. För jag vägrar att se ut som jag gjorde efter ett år på antidepp. Dit tänker jag aldrig, aldrig mer ta mig. Aldrig. Det är liksom inte klädsamt med dubbelhaka.

Negativa klubben har årsmöte och det är jag som håller i det så vi hörs. Kanske. Om jag inte lessnar på allt.

Jävla mig.

Idag är jag för vidrig för att få finnas.


Kan inte bara min ångest åka på seester en timme eller så?

Eller jag sluta vara världens äckligaste människa som faktiskt är HUNGRIG trots att jag äter enligt matschema. Inte undra på att jag blir tjock. Nu ska jag gå och dö i ett hörn. Imorgon är det träning för min stackars rygg.

Jag drar den fina ytan runt mig som en varm filt. Minsta glipa släpper in ångesten som tar andan ur mig och lämnar mig liggande, kippandes efter luft. Mina vidriga kvällar är tillbaka ordentligt igen efter flera månader som varit bättre på just den fronten. Jag somnar utmattad alldeles för sent, vaknar en timme senare i full panik. Lyckas slutligen somna om och vaknar sen av någon väckarklocka efter alldeles för få timmars sömn och går runt i en trötthetsdimma under dagen. Piggnar till framåt niotiden på kvällen och sen kommer förväntansångesten och jag klarar inte av lägga mig i sängen. Jag är rädd. För jag vet vad som väntar.

Fasaden är minst lika mycket för min skull som för andras. Jag försöker låtsas att det är ok och låta bli att känna efter. Så fort jag slappnar av så är jag gråtfärdig och har svårt att andas.

Så är det.

..finns.
Jag lever, jag är.

Låt oss stanna där just nu.

Belsebub mår bra igen. Han var dock riktigt dålig en sväng, han kräktes såpass mycket att vi fick åka in och ge honom en ordentlig dos vätska subkutant eftersom han var väldigt uttorkad. Efter det började han pigga på sig och dagen efter var han sig själv igen. Tack och lov. Sjuka illrar är inte kul.

Med mig är det väl sådär. Åkt på en redig släng av magkatarr och har väldigt svårt att få ner tillräckligt med mat. Försöker så gott det går men jag har väl inte riktigt nått upp i det jag borde men jag tänker vara nöjd ändå. Att jag överhuvvudtaget äter nu när jag har en så fantastiskt bra ursäkt till att slippa är ett väldigt framsteg.

Det var väl ungefär det jag hade att komma med.

Igår var en usel dag. Ändrade planer fick alla min cirklar rubbade och jag bröts ner till ett ångestmoln som tyvärr inte riktigt skötte maten. Förutom att dagen inte blev upplagd på det sättet jag trodde när jag gick upp så fick jag inse en sak till... det är inte så kul att ha adhd alla gånger. Körkortstillstånd tar för mig längre tid att få. Jag ska först ha ett läkarutlåtande (även om det bara behövs i "vissa fall", som dom vägrar specificera, så rekomenderar dom att alla skickar med det) och då måste jag ha en läkartid, bara det tar ju en månad. Sen är handläggningstiden uppemot ett halvår. Vad tusan gör dom på den tiden? Så, jag gav upp det projektet igår. Får jag inte börja typ nu, eller ja, efter normal handläggningstid så orkar jag inte. Lusten föll av totalt. Varför ska det vara så dumt att vi som har svårigheter med att komma ihåg, komma igång och hålla ordning på saker alltid ska straffas med extra blanketter, extrakrångliga procedurer och sedan massa väntetider. Jag är så trött på det. Jag kommer dessutom att beviljas körkortstillstånd, det är inget fel på min förmåga att köra (jag har redan övningskört sporadiskt i två år när jag var yngre). Gnäll på den.

Idag ska bli en bättre dag. Har just laddat med frukost och fm-mellis kombinerat för att hinna med åda innan jag äter min lite tidiga lunch för att tada.. åka till gymmet!! Nej då, inte oroa sig, jag ska göra några lätta övningar för ryggen. Typ rehab. Inga löpband direkt. Jag har nämligen extremt ont och är jättespänd och träning är det som gör det bättre och det måste det bli för nu är det vidrigt.

Jag hoppas på att det är så det blir i alla fall, har en iller som är dålig just nu så eventuellt blir dagens projekt istället veterinärtur och många kronor fattigare=(. Håller ni en tumme för Belsebub?

Jag håller på att sticka en tröja. Bara sådär väldigt viktig information som inser kommer få varenda intressesmurf i hela vida världen att hoppa högt där dom står på folks axlar.

Annars har jag brutalt ont i nacken och ryggen. Jag måste träna så jag slipper det där för det gör ooont. Lite massage och lite mer muskler och att hålla igång hjälper alltid. Har varit duktig och ska nu ge omega3 en chans. Det ska ju kunna ge en liten effekt mot adhd har jag läst och jag har också hört om folk som får lite bättre funktion i magen när man smörjer med lite olja (haha) och det behöver jag. Eftersom jag inte är världsbäst på att svälja stora saker så frågade jag noga på apoteket så jag fick dom minsta dom hade... dom ser ut som en oliv i storlek ungefär (jaja, det känns så) men jag lyckades svälja den första så det ska väl gå.

Lasagnen igår smakade bra. Det gjorde den även nu när jag åt rester av den till lunch. Såg förresten igår (som jag sa) att det finns en till sån glass som jag åt igår men med hallonsmak. Så fort jag hittar den ska den provsmakas. Den har potential att vara ännu godare eftersom jag gillar hallon mer än päron. Dagens projekt är en ikeatur. Behöver en hylla till alla teburkar.

Mår som jag vet inte vad. Uselt, under uselt. Ligga på golvet och kvidauselt. Men, jag har ätit glass idag!! God glass faktiskt. Nämligen denna, stod och var bitter när vi var på citygross för att dom inte sålde några laktosfria glassar i enpack (nej jag gillar inte isglass!) och så helt plötsligt såg jag denna som dessutom hade det lämpliga innehållet av 450 ml så en halv blev perfekt som mellanmål. Absolut ok glass, ser fram mot att prova den andra varianten som är med hallon.

Snart väntar lasagnen och jag ska in och kämpa. Har bara gråtit över mat en gång idag.. typ framsteg?

Rastlöst oroligt ångestfylld. Promenad ikväll tror jag.

Jag tänkte göra en egen lista för jag tycker inte det är så intresant med hur gammal jag är om fyra år (varför inte skriva hur gammal man är nu?) eller vilket som var det senaste smset jag fick. Sno den gärna om ni har tråkigt.

Betalar du oftast kontant eller med kort? Nästan alltid med kort.

Vill du helst ha röd eller grönprickiga gummistövlar? Rödprickiga tror jag.

Vart körde du första gången efter att du tagit körkort (förutom typ hem) eller vart vill du köra först efter att du tagit körkort? Har inte körkort men jag skulle vilja åka antingen till Skara där mina vänner bor eller till landet.

Föredrar du soluppgång eller solnedgång? Ja.. alltså.. jag är alltid så väldigt trött när solen går upp så det får väl bli solnedgång.

Kan du skriva spegelvänt utan problem? Ja i stort sett, tappat lite eftersom det var länge sen sist.

Är studentmössa snyggt eller fult? Asfult. Vem kom på att man ska ha sånna?

Har du någon gång gjort chokladbollssmet och ätit upp allt innan det blivit bollar? Nope, jag är inte speciellt förtjust i smet överlag.

Vilken färg är det på din badrumsmatta? Blå.

Blir du lätt brun? Oh no. Inte blir jag brunare av att jag avskyr att sola=P

Någon konstig matkombination du gillar? Vaniljglass och isbergssallad? Eller mjukglass och pommes.

Brukar du fundera över livets mening och har du kommit fram till något? Njae, inte direkt. Men det sägs ju vara 42.

Klipper du dina naglar med sax eller nagelklippare eller river/biter du av dom? Sax vare här.

Vilken färg skulle du vilja ha på dina skåpluckor i köket? Någon annan, har någon mellanblå/dalablå. Den duger men njae, orange, röd och gul är mera mina färger. Eller rätt grön..

Bamse eller Kalle Anka? Bamse!

Har du tagit nakenbilder någon gång? Japp.

Ok, det blev en fullständig jävla skitdag. Allt är bara vidrigt. Jag har gråtit, skrikit och förbannat och stått på vågjävlen. Jag har ätit en vecka. Ett schema som enligt capio skulle ge viktuppgång på ett halvt till ett kilo i veckan. När man åt det fullt ut, det har jag inte gjort. Halva portioner lunch och middag och ingen macka till frukost. Jag kan ju bara säga så som att det är inte ett kg jag gått upp, inte heller två.. eller tre, det är mer. Jag är fan ett underverk i att gå upp i vikt. En vecka har gått. Jag vill dö.

Jag hade något intelligent att komma med. Jag satt och tänkte på något vettigt men vad det var har jag ingen aning om längre. Känner mig mest förvirrad för det gör så ont i hela innutiet just nu. Fast jag gör allt för att inte känna efter så känns det ändå.

Men jag har ätit idag med än så länge men jäklar vad det tar emot. Jag vill bara få ligga och gråta. Men jag är inte sjuk. Nej. Ordet anorexia kommer inte över mina läppar, inte in i min tankevärld. Det är inte jag, jag är för stor, äter för mycket. Fast jag vet att det inte är sant. Det känns så. Ska inte få hjälp för nu äter jag. Typ så. Bara en dålig förmiddag.

Men jag har inte missat något än. Ska ut och träffa lite halv snöstorm en stund nu hade jag tänkt, blåsa ur huvudet på dumma tankar.

Det är tungt och jag är trött och överallt på stan så är det bilder och texter om att tappa vikt. För att påminna alla som när det nya året kom ska dom gå ner i vikt. Själv ska jag åt andra hållet. Det känns tungt. Idag har jag sett människor som är smala och avundsjukt undrat "varför får dom, när jag måste gå upp"?

Fast jag vet varför. Det är inte sunt och hälsosamt att vara underviktig. Kroppen orkar inte fungera som det är tänkt och det påverkar allt. Jag vill ju träna för jag tycker om det. Så jag vet ju att det är uppåt jag ska. Idag har bara förnuft och känslor inte varit ett dugg sams.

Trots detta har jag fortfarande inte missat en enda måltid. Det får stå som dagens positiva. Det och det billiga surdegsbrödet som var fantastiskt gott.

Funderar på att göra lasagne imorgon, hur mycket är en portion då?

Jaha, både positivt och negativt idag.

Började dagen med hysteri för att gröten var för lös... vad i hela friden är det för larv tänkte jag samtidigt som jag stod med gråten i ögonen och paniken i rösten och försökte övertyga och förhandla om att det inte gick att äta. Det gjorde den såklart. Det var ju bara att tugga och svälja precis som om den hade varit lite tjockare.

Nästa projekt för dagen var att prova en frystnäringsdryck för att äntligen få något med lite glasskänsla. Hua var min åsikt. Efter två tredjedelar gav jag upp, kände mig bara illamående av det. Då kom duktigheten in, istället för att ge upp och vara sjukdomsnöjd över att slippa det sista så gjorde jag mig en liten knäckemacka för att ersätta.

Efter lunch och mellanmål som fungerade bra kom nästa utmaning, eftersom jag skulle på en föreläsning eller vad man kan kalla det om målvaktsspel och målvaktsträning i andra änden av stan och det var mellan sex och nio så hade jag och Jonathan bestämt att vi skulle mötas i stan och äta på tacobar innan. Naturligtvis panikade jag inför det. Vägrade äta vid slussen för det är nere i källaren där och jag tycker det är halvsunkigt (jävla ursäkt?) så vi fick åka in till nästa ställe. Därefter lång ångest över att dom inte hade något jag ville ha. Äter ju halv portion och jag insåg att det enda jag var sugen på var en nacho deluxetallrik och dom finns bara i normalportion (såklart). Jonathan ordnade dock en halv portion. Så kom nästa bakslag. Den vegetariska färsen var hysteriskt starkt kryddad. Har inte ätit där på flera år så jag har inte provat den, åt kött senast jag var där. Den var för stark, både för min mage och mina smaklökar så jag petade i mig några chips som jag skrapade rent (jo tillochmed Jonathan sa att den var stark). Där kunde jag gett mig, låtit skittankarna vinna och vara "nöjd" och "glad". Visserligen var ångesten såpass stor över alla misslyckanden att jag kanske inte fick i mig tillräckligt men vi gick faktiskt till coop och köpte en brödbit och en banan så jag fick i mig något. Seger. Ja, det får det väl räknas som? I alla fall litegrann, att faktiskt bita ihop och ändra tankarna och köpa något ätbart.

Sen har jag en ny upptäckt. Efter att jag förra veckan insåg att jag numera gillar oliver som jag avskytt tidigare så bestämde jag mig för att ge lakrits en chans också. Köpte Pandalakrits och ta mig tusan. Det var gott det med. Så jag tog faktiskt två bitar. Bara för att.

Det var min dag. Nu ska jag försöka sova innan jag ska upp och äta igen. Och morgondagens projekt blir att prova en uppvärmd chokladnäringsdryck som "varm choklad". Och äta en bulle eller något för att fira att det faktiskt är min namnsdag imorgon.

Varm dryck: Te men då och då är en kopp hemgjord choklad lätt kryddad med vanilj och en aning kardemumma inte fel.

Kall dryck: Mjölk

Alkoholhaltig dryck: Dricker inte alkohol

Pålägg: Ost, herrgårdsost

Grönsak: Åh, typ alla!! Älskar grönsaker. Tror nog min favorit är paprika men det är inte magens favorit så den får jag vara lite försiktig med. Eller är rotfrukter grönsaker, hmm svårt. För palsternacka är en av dom saker jag tycker allra bäst om.

Frukt: Banan och mango tror jag. Men jag älskar frukt så det är svårt att välja.

Bär: Björnbär

Krydda: Beror ju på till vad men kardemumma tycker jag om men persilja är nog den kryddan jag använder mest i mat.

Godis: Mörk choklad av hög kvalite fast det är knappt det får gå under termen godis. Annars gillar jag dumle och colaflaskor. Och naturgodis.

Snacks: Antingen sala skruvar eller nachochips med guccamoledip.

Ost: Herrgårdsost om vi pratar pålägg men annars brie, feta, halloumi... mozarella.. jag älskar ost=p

Tårta: Något med mycket mörk choklad. Gärna mousse och så någon frukt eller något bär. Men till födelsedag vill jag ha pannkakstårta!

Bakverk: Kardemummabulle sitter aldrig fel, både med och utan vaniljklegg.

Sås: Kantarellsås

Glass: Den godaste glass jag ätit är Jan Heds chokladglass

Snabbmat: Antingen tacobar eller subway. Men Max fiskburgare duger fint också

Flingor: Havrefras eller specialK tror jag men jag har inte provat så mycket faktiskt

Pizza: Hemgjord. Vegetarisk med kronärtskocka, paprika, zuchini, champinjoner, ananas, paprika, tomat och mozarella

Naturgodis/Nötter: Cashewnötter och valnötter när det handlar om nötter. Kanelmandlar om det är mer godisstuket jag är sugen på.

Utländskt kök: Vet faktiskt inte, olika saker från olika delar av världen är ju gott.. men något asiatiskt med wook sitter sällan fel.

Halstablett/Tuggummi: Pepparmint

 

Hatmat..

Ärtsoppa

Vita bönor

Blodpudding (nu äter jag ju inte kött längre men jag verkligen avskyr det)

Jag gav upp. Jag stod inte ut. Jag är utskriven och hemma. Äta sex gånger om dagen. Bråka och skrika lite. Ha åsikter om allt gällande maten. Allt som är det minsta "fel" är en "bra" anledning att slippa. Finns inga fel så kan man ju alltid skapa sig ett.

Jag har haft svårt att förstå alla som skrivit om ätstörningen nästan som en egen person, "demonen" eller "hon" eller "han", inte förstått, för det är ju jag som är sjuk, mina tankar. Ingen annan. Men nu börjar jag ana hur det känns. Fick frispel nu innan middagen och stod och var hysteriskt över allt som var fel, alltifrån att det blev klyftpotatis istället för stekt potatis till att den stekta tofun skulle hinna svalna och när oliverna var för gamla gick jag och grät en skvätt. Men allt det där jag sa, allt jag påpekade var fel, det är ju sånt jag inte bryr mig om, för mig spelar det verkligen ingen roll om potatisen är stekt eller om den är klyftad och körd i ugnen. Allt elakt och grinigt som kom över mina läppar kändes som en överraskning. Jag blev nästan förvånad över allt jag sa för att försöka slingra mig undan. Hur det där jäkla ätstörningsmonstret faktiskt tog över och framförde sin egen åsikt.

Jag har ätit alla måltider jag ska sen jag åkte hem. Halva lunch och middagsportioner och tre mellanmål, och så frukost såklart. Haft panik över glass som jag sa att jag var sugen på men sen vägrade Jonathan att köpa, fick ångest av bara tanken på att ha den hemma. Larvigt. Jag är sugen på glass. Det var så hysteriskt länge sen jag åt det. Kan inte minnas när det var. Men känns det så illa så avvaktar jag och så får det bli en fryst nd med vaniljsmak imorgon. Den ska ju ner oavsett så varför inte äta den som glassubstitut.

Med andra ord, jag äter, jag försöker och det ger brutal ångest men än har jag inte vikt mig för den. Sista målet för idag blir kex med brieost. Så det så.